SM GULD - SM GULD - SM GULD!!
Jag kör runt i kommunen denna så ljuvliga kväll i Mars 2009 för att skingra mina tankar.
Vårt P19-lag har för knappt en timme sedan vunnit SM-GULD i bandy genom att besegra
Vänersborg med 9-2 (3-2).
Jag svänger vänster i korsningen vid OK i den lilla byn Nyborg och tar sikte på grannbyn Storön.
I backspegeln ser jag Nyborgsvallen och de höga belysningsstolparna som sprider ljus över
den fina isytan under vinterhalvåret. Där i strålkastarnas sken har många bandyspelare tagit sina första
staplande skär.
Detsamma har inträffat på Kalix IP i centralorten. Många duktiga ungdomar har svettats,
ramlat, skrattat och um-gåtts med polare helt
obekomna om vädret varit vackert, skitkallt, stormigt, snöigt eller regnigt. De har alla slitit och kämpat för
att på sitt sätt bidrag till att nu denna marsdag återigen sätter Kalix som ort på bandykartan.
Lite rödglättade tunna molnflak omringar solen borta vid skogskanten i väster när jag passerar Pålänge.
Radio spelar någon obegriplig rapmusik medan dubbarna i mina vinter-hjul river sönder isen på den halvt
upptinade vägen i mole-kyler.
Jag ser hur några av husen försiktigt tänder några vita lampor i fönsterna och förbereder sig för den
mörka natten. Emil Viklund och Mischa Zaletaev utnämndes till två av finalens allra bästa spelare och jag
förvånas inte ett dugg. Men jag vet att det krävs mer än så för att vinna en SM-final.
Det krävs framförallt en ledare som kan konsten att entu-siasmera och utveckla ungdomar positivt.
Kalix Bandy har under ett par år haft förmånen att ha en av Sveriges absolut bästa ungdomsledare
som huvudtränare för P19, Ari Rintala.
När Ari spelade själv var han den mest lojale lagspelaren man kunde tänka sig, en drömspelare som
många andra föreningar önskade sig i sina led. Aris bandyfilosofi är djupt rotad i kollektivet och i det
hårda jobbet som krävs, både på och utanför planen. Kalix P19 tränar kanske inte mer än andra, men de tränar
med mycket hög kvalité och med en seriösitet som få A-lag ens är i närheten av.
Att Ari är en mycket kunnig bandyledare som alla accepterar och res-pekterar gör ju inte saken sämre.
Det mörknar vid Stämsjön och en pärluggla hoar uppe på Degerberget. Jag kliver ur bilen och känner den kalla
mars-natten komma smygande in under min Kalix Bandyjacka. Jag blickar västerut och ser där att ljuset fortfarande
dröjer sig kvar ovanför en ridå av gamla granar och vindpinade småbjörkar. Det kommer en tår rullande nedför kinden
och ned mot mungipan. Jag trycker min hand över ögonen och näsan och känner ryckningar i
magen....
Äntligen fick vi trogna Kalixfans uppleva riktigt glädje och stor framgång, det tycker jag att vi är mer än väl
värda efter många år av motgångar och nesliga nederlag.
Foto: P-O Lindgren, Sigtuna.
Det rister åter till i magen och munnen känns torr, jag fattar nog inte riktigt vad som hänt.
Är jag bara glad och lycklig eller håller jag på att bli fullständigt galen?
En bandymatch kan väl ändå inte gräva så djupt i ens innersta.
Jo, det kan den väl. I alla fall hos mig.
Jag ropar ut i den allt mer mörka Kalixluften:
- Vi har vunnit guld, fattar ni SM-GULD!!
De sista orden rullar runt genom en annars så slumrande kommun, från
Puling till Månsbyn, Börjelsbyn, Rian, Moån, Vitvattnet, Sangis, Baskeri, Karlsborg,
Bredviken och in i varenda skrymsle av Kalix landsbygd och samhälle. Det mytom-spunna väsen
som enligt en sägen brukar spegla sig i Stämsjön vid Degerbergets fot fick nog skrämselhicka
och kröp in och gömde sig i någon skreva bakom "Tredje berget".
Trots att jag inte har något eget blod i laget så har
jag har sett, plåtat och hejat på dessa grabbar från de att de lätt villrådigt tog sig runt
IP med klubban som stöd, via seger i Kalix Cup som 10-11-åringar, Vårcupen som 15-åringar
och fram tills nu. Spelare och ledare har under åren kommit och gått men deras höga nivå har
bestått.
Jag känner så otroligt mycket för detta lag, nästan som om de vore mina egna barn.
Jag känner en sådan djup och äkta glädje att det för den oinvigde är svårt att förklara.
Men detta är för mig mycket roligare än vad ett
avancemang till elitserien med A-laget hade varit... och då är det stort!
Pärlugglan uppe på berget har tystnat och ett par bilar passerar i hög fart. Jag rycker till och kommer
tillbaka till nuet, till där jag är, där vi är, som supportrar i
en välskött förening som precis korats till SVENSKA MÄSTARE I BANDY!
Ett stort grattis till laget, ledarna och alla andra som gjort detta SM-guld möjligt.
Jag hade mer än gärna varit där på studenternas själv och firat med pojkarna och deras
engagerade föräldrar.... Men tyvärr så blev det inte så och det irriterar
och plågar mig djävulskt mycket.
Ni som var där kan gärna skicka mig alla bilder ni har från finalen så kanske vi
kan knåpa ihop något kul från denna historiska dag i föreningens historia. Om inte annat
så vill jag gärna bara se dem och glädjas ännu mera!
Peter Wikström -
[enpewe@telia.com]
|
|
De tillresta föräldrarna som under åren alltid ställt upp för sina grabbar
unnar jag verkligen detta SM-guld.
Foto: P-O Lindgren, Sigtuna.
Emil Viklund, en av finalens förgrundsfigurer.
Foto ©: arkiv: Peter Wikström
Pärluggla, förmodligen icke den som hoade på Degerberget denna minnesvärda gulddag....
Foto ©: arkiv: Peter Wikström
Kalix Bandy kan åter få jubla åt ett SM-GULD!!!
Foto ©: arkiv: Peter Wikström
Mischa och Björn som stolta vinnare!
Foto: P-O Lindgren, Sigtuna.
|
|